Tidpunkten för tillkomsten av Landsbygdens stödpersonsnät och tiden dessförinnan präglades av en snabb förändring och en atmosfär av osäkerhet inom lantbruket. Efter att Finland anslutit sig till Europeiska unionen är 1995 övergick vår jordbrukspolitik från nationell till övernationell. Detta medförde en känsla av osäkerhet, en rädsla för förlust av utkomst och traditioner – oro för en övergripande förändring av livet och kulturen på landsbygden. I och med anslutningen till Europeiska unionen började landskapen till MTK och Mela sända starka signaler om människor som mådde dåligt och behov av åtgärder för att hjälpa människorna. De aktörer som var sysselsatta med rådgivning inom lantbruket kände sig maktlösa inför människor som levde i osäkerhet och svårigheter. Det fanns inga verktyg att tillgripa för att hjälpa odlarna.

MTK:s socialpolitiska utskott svarade på uppropet och sammankallade en grupp bestående av experter som representerade en omfattande och mångsidig sakkunskap som skulle dryfta problematiken för landsbygdens befolkning och ta fram en lösning på multipla problem. Uppbyggnaden av Landsbygdens stödpersonsnät inleddes 1996 med stöd av Landsbygdsföretagarnas pensionsanstalts (LPA) arbetarskyddsmedel. Uppbyggnaden av nätverket finansierades med stöd av Penningautomatföreningen, RAY (nuvarande STEA) och Europeiska socialfonden(ESF).

Nuförtiden fungerar nätet med bidrag från Social- och hälsoorganisationers understödscentral (STEA).  Nätets verksamhetsmodell baserar sig på modellen för Mentalhygieniska föreningen i Finland, vars basmodell har utvecklats från Landsbygdens stödpersonsnäts egen tvåstegsmodell.